Uppföljning

Nu sitter jag i en knipa, jag har gått och tänkt på det hela dagen. Jag har fått till två, enligt min mening, lyckade och intressanta inlägg.
Nu så har folk börjat länka till min blogg också, så det är en hög förväntan på detta inlägg inte bara ifrån mina stammisar men också ifrån de som har blivit hit länkade. Jag vill ju inte att de som har varit bussiga och delat med sig av sin bloggtrafik ska verka vara några som inte har någon blogg-smak.

Så där, nu har jag startat lite musik för att få min insperation att flöda. Hoppas det funkar.

Idag så pratade jag med Helena, en av mina medarbetare, hon sa att hon skulle till tandläkaren vid nio. Gentleman som man är så erbjöd jag mig att släppa av henne på vägen tillbaka till jobbet, vi har ändå rast vid nio. Dessutom ligger tandläkarmottagningen bara nån kilometer ifrån jobbet.
Men på vägen tillbaka så säger hon att hon vill förbi jobbet så att hon kan byta byxor, attans tänker jag, nu kanske jag missar lite av min rast. Men multitasker som man är så kastade jag in mikromaten så att den skulle vara klar tills jag kom tillbaka.
Vi började åka och jag frågade om hon skulle till folktandvården, det skulle hon inte för hon skulle till specialisttandvården på andra sidan stan. Det var väll bara att åka det. Jag släppte av henne där och började åka tillbaka när jag upptäckte att min rutt tillbaka till jobbet gick förbi polishuset. När jag ändå hade lovat er uppföljningen på hur det gick med mördarvapnet så tänkte jag att jag kunde kasta in det när jag ändå var i faggorna. Så jag stoppade ner vapnet i fickan, men inte utan att sticka mig själv i både fingret och benet.
Jag började gå mot polishuset och hoppades på att slippa parkeringsböter när jag upptäckte att det ena knivbladet stack upp ur fickan. Istället för att göra slarvsylta av mina kroppsdelar så beslöt jag mig för att lite diskret låta min arm hänga över det exponerade knivbladet.
Jag fick vänta i lite över fem minuter, vilket är länge när dagens längsta rast är på 30 minuter. När det var min tur så såg jag till att förklara att jag hade hittat den i en buske när jag jobbade innan jag drog fram den. När jag visade den genom att snabbt lägga upp den på disken för att jag inte skulle stå och vifta med den så såg polisexpediten(?) mest bara förvånad ut. Men sen så tog han upp den och viftade omkring med den för att visa för sina kolegor.

 - Britta, titta här då!

Sen så gick han ut för kolla om den skulle tillfalla mig om tre månader som om det vore hittegods. Jag är inte den som vet mest om polisväsendet men inte ens jag skulle inte behöva kolla om man ska dela ut hemgjorda vapen som blivit inlämnade. Men men, han tog lite information ifrån mig och så fick jag gå.
När jag kom tillbaka till rasten så hade jag sju minuter på mig att glufsa i mig min mat och mina mackor.


Jag tänkte på det idag när jag var på väg ifrån jobbet, jag tror att den här bloggen redan har gett mig sociala problem. Den har fått mig att befinna mig i mina tankar mycket mer än vad jag brukar, vilket leder till att jag inte bryr mig om konversationen med andra personer lika mycket.

Det var inte så mycket mer som har hänt mig idag, jag hoppas att ni inte blev allt för besvikna på mitt ohändelsefulla liv.

Kommentarer
Postat av: Tanten

Jag tycker det verkar som du har ett mycket rikt och innehållsfyllt liv. En annan lever mer ett liv som påminner om "Ur en kos dagbok", inga mordvapen på mitt jobb inte. En mystiskt försvunnen hurtsnyckel någonstans på en takplatta är nog jobbets största mysterium genom tiderna.

2008-07-02 @ 09:02:04
URL: http://plasttanten.blogg.se/
Postat av: Mamman

Skulle bara säga;bra bloggat!

2008-07-02 @ 09:47:09
Postat av: Systeryster

Känn pressen, du måste åstakomma mästerverk... Annars läser vi bloggen ändå. Som bekant är jag en smula nyfiken. Tex undrar jag vilka stammisar du har på din blogg. Irene, mamma, pappa, jag(inte minst), tanten(headhunted, gissar jag)..och?

Det är bara mamma som felaktigt tror att man måste ha ett liv för att blogga. Detaljerna gör bloggen som jag så ofta brukar säga (eller hur re va).



Jag, som erfaren bloggers vet hur det är att tänka i bloggsekvenser. När nåt händer, stort som smått, noteras det i en speciell kammare av hjärnan. Så man kan spy ut sin galla, ventilera sina funderingar eller dela med sig av sin lycka på bloggen vid tillfälle.

Det slår mig nu att jag var lika gammal(ung?) som dig när jag skapade min blogg, sweet.



2008-07-02 @ 15:06:24
URL: http://variabelle.blogg.se/
Postat av: Magnus

Jag skulle vilja, om inte läsa så titta igenom boken "en kos dagbok"...

Kniven var ett undantagsfall, ioförsig så hittade jag en bilsterio i ett buskage för några veckor sen men ändå.



Tack!



Jag vet inte vilka stammisar jag har.. Jag ser bara på statistiken att det är runt 6-7 stycken unika ip-adresser varje dag, jag chansar på att det är stammisar...

2008-07-02 @ 20:16:57
URL: http://mpss.blogg.se/
Postat av: Tanten

Tjoa om familjen J helt eller delvis vill slippa ha sina länkar på min blogg. Det är mest som jag tycker att det är bloggar värda att tipsa om till det minimala antalet människor som dimper in hos mig.

2008-07-03 @ 16:30:57
URL: http://plasttanten.blogg.se/
Postat av: Magnus

Nejdå, jag blir så glad för länkningar så.

2008-07-03 @ 16:57:55
URL: http://mpss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0