MPSS

Först och främst så ska jag tacka Simon, aka gut*censur*er, för den här underbara designen, han har fått min vision att komma till liv(kanske inte liv bokstavligt talat, men det är iallafall snyggt). Tack Simon!

Idag så åke vi i bilen på jobbet och så frågade nån om jag kunde ett skämt och jag har ju en ganska fin skämt repertoar så jag drog en favorit. Men de fattade inte, så jag förklarade skämtet men de fattade ändå inte. Efter ett tag så gav jag upp och berättade ett annat skämt och det fattade de innan jag ens hade dragit klart det.
Jag fattar inte hur de inte kan fatta det första skämtet, det är inte så svårt att förstå. En gång drog jag det för en alkoholist och han tyckte att det var hysteriskt roligt.
Det enda jag kan tänka mig är att den var lite för fräck för mina arbetskamrater som kanske är lite mer pryda än alkisen på badet i näsåker. Jag skulle vilja berätta skämtet för er men med tanke på att halva min släkt läser min blogg så avstår jag.

Den stora Sverige turen går framåt, jag har fått tillåtelse att låna min morfars bil. Den har plats för en madrass där bak, så jag kan lägga mig och vila om jag blir lite pömsig längst vägen.

Det var nått underligt som hände mig idag, jag skulle lämna in ett papper om skattejämkning. Det var väll inte underligt men det var lite som en mini uppenbarelse. Jag cyklade till kontoret där det satt en tant som jag gav papperna till. Hon frågade om jag trivdes och jag svarade. Nu minns jag inte vad jag sa sen men hon svarade iallafall "Ja, jag läste det på bloggen". Jag tänkte att hon kanske hade läst det på min pappas blogg.
Vi fortsatte att prata och jag nämde att jag skulle rycka in om tre veckor och hon svarade att det stod på bloggen. Hon hade utan tvekan läst min blogg.
När jag gick därifrån så kom jag på att det faktiskt finns personer som läser det här, inte bara min familj utan andra personer också. Jag har ju fått anonyma komentarer och så men det här var skommt på nått sett. Lite som en artist som möter sitt största fan, en person som vet en massa saker om en men man vet inget om den.
Nu hoppas jag att hon inte tar illa upp, det var mest bara roligt. Hon har säkert bara kollat igenom bloggen nån gång på måfå men ändå.

På elvarasten så åkte vi ner på stan och köpte mjukglass, jag köpte en stor med stössel(tutti-frutti tror jag det var). Sen gick vi ut i bilen för att äta upp dem, men utsikten var så klen vid busstorget så vi bestämde oss för att åka ner till sjön. Det var en bil med automatlåda så jag körde med ena handen och höll glassen med andra. När vi kom upp på huvudleden så sa en av mina arbetskamrater "Jag tror det där är min bror, kan du köra ikapp så att jag ser nummerplåten?" Så för att hinna ikapp så gasade jag på fullt, jag kom inte upp i mycket över femtio så det var inte olagligt. Men jag tror endå att det hade sett lagom bra ut om polisen hade kommit och sett mig gasa på som en galning körandes med en hand, samtidigt som jag frossar på en extra stor mjukglass som jag hade i andra handen. Det var inte ens min arbetskamrats bror i bilen framför... Senare på dagen så köpte jag en vanlig glass som jag åt när jag åkte in till stan ifrån brunflo. För den som undrar så har jag spenderat femtio kronor på glass idag, utan att det ens var något glassväder, det ni!

Jag räknade, 20 dagar till inryck, det är lika många dagar som jag har tår och fingrar. Nu är det inte länge kvar.