MPSS

Hej!
Nu sitter jag på ett it-café i Karlskrona, det känns skönt att sitta vid en dator igen...
Jag vet inte riktigt hur jag ska rapportera om allt som har hänt, jag kan väll börja med det största och sedan försöka gå in mer på detalj.
Sist jag skrev så hade jag precis klarat av de två första veckorna av utbildningen. Det känndes som om det var en evighet kvar, nu så har jag snart klarat av fyra av sju veckor och det känns nästan lite sorgligt att det kommer ta slut snart. Efter den är klar så blir det befattningsutbildning och då ska lära mig att sitta och slappa i några månader, iochförsig så kan det också vara rätt okej.

Det största som har hänt är väll att jag har skutit skarpt, jag har tillochmed fått lära mig att skrika att jag gör det "Halt, Jag skuter skarpt". Min jägarexamensutbildning gör så att det känns fel, där lärde vi oss att man aldrig får sikta på en människa, här känns det som om man inte gör annat. Hela den här veckan har vi lärt oss hur man spöar ner både beväpnade och obeväpnade personer med ak5:an.
Vi tränar enligt en diciplin som heter "Krav maga" och den är helt brutal, den är Israelisk och utformad för att döda personer i stridsutrustning i närkamp. Vi siktar där det gör mest ont till exempel ansikte, skrev, ryggrad och knän. Det är nästan så att man tycker synd om låtsaspersonerna man siktar på.

Igår så blev jag väckt. Det sjukvårdsutbildning och vi satt i ett mörkt och varmt rum medans löjtnanten hade kört på power point presentationer i närmare tre timmar och dessutom så hade vi haft Krav maga pass på morgonen. Så man kan säga att jag minst sagt var trött. Jag satt och kämpade för att inte stänga ögonen men det gick bara inte, jag var tvungen att luta mig luta mig på handen för att se presentationen och då var det kört efter några minuter.
Jag tyckte att det var obekvämt så jag satte upp fötterna på stolen brevid för att hamna i en skönare ställning och så att jag kunde se. När jag hade suttit där i några minuter så smög sig löjtnanten runt medan jag tittade på presentationen. Just när jag var på väg in i slummerns ljuva värld igen så sparkade löjtnanten till stolen som jag hade mina fötter på med all sin kraft och sen så tjöt han att stolar är till för att sitta på. Det kan nog ha varit ett av de värsta uppvaknandena jag har varit med om, och tro mig jag sommnade inte på hans lektion idag. Fast jag somnade i mitt logement när jag hade 20 minuter rast och kom för sent tillbaka, det är inte nått millitärerna uppskattar.

Nu så är min gratistimme som värnpliktig snart slut här och jag är inte säker på vad jag ska skriva så jag försöker väll att uppdatera nått i helgen. Hej då.