Jag är på dåligt humör. Det beror på att jag inte bara har lycktats med något för första gången, utan också slagit rekord i det. Jag har dragit på mig två parkeringsböter på mindre än 24 timmar, ursh!
Den första var jag beredd på. Det har inte funnits nån ledig parkering nära våran lägenhet, så jag har parkerat mellan huset och en dunge träd där bilen inte har stått ivägen eller synts.
Igår så var en liten lapp ifrån securitas fastklämd under vidrutetorkaren. Eftersom de inte har något här att göra egentligen så tror jag att måste det vara någon som har blivit sur när de har sätt min ekonomiska lösning på parkerings problemet.
Folk har ju en tendens att bli avensjuka, speciellt om det är någon som kanske betalar för parkering själv. Med tanke på att jag var berädd på att kanske få en böter så tog jag inte det allt för hårt. Jag hade mest medlidande för den personen som ringde och skvallrade. Det kan inte vara lätt att gå omkring och vara så kinkig hela tiden.

Igår tänkte jag att det kanske var dags att skaffa en riktig parkering för att det kan bli dyrt i längden att stå där. Jag hade läst på bötern att det var för att jag stod på en gräsyta som jag fick böter. Därför parkerade jag i en asfalterad ficka som inte kan vara tänkt för annat än parkering, dock ej utmarkerad, vilket är viktigt(upptäckte jag senare).
Efter min första och för en gång skull enda lektion för dagen så gick jag till lulebo för att skaffa den där parkeringen som låg en bit ifrån huset iallafall. När jag kom dit så sa de att jag var tvungen att boka den via internet. Hon i receptionen föreslog att jag skulle ställa mig på någon 24 timmars parkering tillsvidare, vilket verkade rimligt.
Jag cyklade hemåt och när jag kom förbi den lilla fickan på hemvägen så såg jag lapp nummer två. Den här gången blev jag aningen mer upprörd. Det visade sig att det är parkeringsförbud i hela området, förutompå markerade parkeringsplatser. De hade kommit tillbaka 19 timmar efter att de hade gett mig den första bötern bara för att ge mig en till. Är verkligen folk sånna?
Nu har jag blivit något bistrare än vad jag var tidigare, samtidigt som jag har kommit på en lösning på parkerings problemet. Jag ska parkera på 24 timmars parkeringen resten av tiden jag har bil här i Luleå. Jag kommer att ha bil i minst fyra månader till och en vanlig parkering kostar 200 kronor per månad. Bötrarna kostar samanlagt 1000 kronor, så jag ser det som ett förskott på minst fyra månaders parkering.
Jag känner mig lite som Jan Guillou, nu när jag ska betala parkeringsbötrarna i bunt.

Med bistra hälsningar // Magnus

Hej!
Skolan är igång och hösten är på väg, det finns mycket att berätta. Jag ska börja med att tacka Jasmine(Pluttesnuttens lillasyster) för min den nya layouten på bloggen. Nu när lumpen är över så kände jag att det var dags för förnying och hon stälde upp frivilligt. Det nya namet på bloggen kom liksom det första under en lång bussresa, det måste vara då jag är i mitt esse. Som ni ser så har det fått mig att fortsätta på den här sidan yttligare ett tag.

Nu är jag i Luleå, eller Lule som vi säger här och jag trivs. Jag kan väll knappast säga att jag lever som en student men det kommer det finnas tid de närmaste fem åren så jag passar på att leva nu, så länge budgeten klarar av det.

Nolleperioden tar slut ikväll och det har varit givande. Dock lite överskattat av (mycket)tidigare studenter som förmodligen har fått perioden förgylld med tiden.
Jag har bestämt mig för att börja med något på sidan av skolan. Tidigare har jag knappt hittat något som skulle kunna vara interesant men sen jag kom hit har jag börjat spela lacrosse, anmält mig till två innebandy lag och ett undervattensrugby lag och bestämt mig för att börja med kendo, capoiera och Kyukoshi karate och dessutom ska jag läsa kinesiska på sidan av studierna och kanske börja bartenda på kåren. Som ni förstår så har jag tagit mig lite vatten över huvudet (i vissa fall bokstavligt talat) och jag måste börja prioritera.

Jag kan berätta om en sak som hände under nolle perioden. Jag var på Öhlspelen 2009. De hadde bygt en 1x1x1 meter tärning i trä på ca 45 kg. Vi skulle kasta ner den ifrån en kulle så att vi fick veta till vilken station vi skulle gå. Dessutom så fick man exta poäng om man kastade så högt att den gick sönder när den landade. Det krävdes fyra personer för att lyfta den ifrån marken. Första kastet gick bra, vi fick iväg den rätt så högt och den landade med en rejäl duns.
När vi hade varit klart på första stationen så gick vi för att kasta en andra gång. Nu så var vi laddade och vi hade en taktik för att få upp den riktigt högt. Det lyckades och vi fick säkert upp den 2,5-3 meter, tyvärr så fick vi inte iväg den i sidled och den landade rakt på mig.
Med tanke på omständigheterna så klarade jag mig relativt bra. En bula, några blåmärken och så har jag jag gått omkring och haltat halva veckan. Senare samma dag så var jag ute och cyklade med en påse hängande i styret. Den åkte in i framhjulet och jag flög i en halvcirkel rakt ner på backen. Det var inte min dag.

Jag har hört att tempot på universitetet var högt men det här är ju larvigt. Jag har börjat anteckna utan att titta på vad jag skriver. Ibland är det svårt att läsa vad jag har skrivit men det är det enda sättet jag har en chans att hinna med att anteckna i samma takt som föreläsaren visar och går igenom.

Hej så länge // Magnus

Jaha, då var man arbetslös då.
Det blev väll knappast som jag förväntade mig det men det blev ändå ett bra år. MUCK-middagen blev en dunder-succé med både nya och gamla värnpliktiga och befäl. Den förra MUCK-middagen var riktigt lyckad, men den här slog den första med hästlängder i vilket fall. Jag kommer att sakna min besättning även om jag inte kommer att sakna tjästen.

Fyra ynka dagar kvar tills jag är en fri människa. Inge mer konkande på tunga vapenlådor eller sjösjuka, livet är bra. Sen blir det motorcykelkörkort för fulla muggar. Nån gång så ska jag upp till Lule med möbler och grejs, dessutom så har jag bestämt att jag ska gå på storsjöyran och så ska jag padla kanot med mina polers. Det blir spännande att se hur det här pusslet till sommar kommer att styra upp sig själv.
Igår inhandlade jag ett par kängor, istället för att "tappa bort" mina millitärkängor så köpte jag ett par för fritidsbidraget vi får. Det blev ett riktigt kap, kängorna kostade 2600 nya fast de var nedsatta till 1500 och med fritidsbidrag på det så betalade jag inte mer än 400 för dem. De funkar riktigt fint också, jag gick upp emot två mil med dem igår. Det känns som om man svävar fram när man har dem på sig.
Nu är jag hungrig så jag ska ta och sväva in och äta lite lunch.

Mvh // Blivande Sergeant Magnus Johansson

Bantningsdieter, släng er i väggen!
Jag har gått ner fem kilo på fem dagar. Den ända nackdelen är väll att jag inte har kunnat röra mig ur sängen. Jag blev hemskickad ifrån lumperiet i förtid och idag är första dagen som det faktiskt känns som om det är på väg åt rätt håll, för mig iallafall. Jag räknar med att majoriteten av Östersunds befolkning kommer att vara sjuka innom en månad.

Jag har nog inte skrivit det i bloggen än, men jag och min pluttesnuttis har fixat en lägenhet i Luleå. Det är en nyrenoverad 2:a på 44 kvadrat med en kokvrå och ett bad. Det sista inflyttningsdatumet var den första maj, men med tanke på att juni och juli är hyresfria så slog vi till.

Nu börjar jag bli lite trött och oinspirerad, ha det bra så länge.

Mvh // Magnus

Hej!
Jag är inte så mycket till läsare. Men det händer väll att jag läser nån bok lite då och då. Nu har jag kommit halvvägs genom den tidigare nämnda, lite pinsamma, dejting boken som jag köpte på Arlanda (The Game av Neil Strauss). Så kommer jag hem och pratar lite med min mor då jag nämner att jag håller på att läsa den. Då börjar hon gapskratta, när jag försöker få fram vad som är så roligt så vägrar hon berätta och säger bara att jag ska fråga min syster om boken.
Så nu när jag kom hem för en liten stund sedan så stod min syster i hallen och muppade sig som vanligt. Jag passade på att fråga henne om hon hade läst den. Då visar det sig att inte bara hon utan också min mor har läst boken. Det här är en bok som jag tycker är tillräckligt pinsam att läsa ändå. Iochförsig så finns det nog inte så många böcker att välja på om jag ska läsa en som inte har blivit läst av någon i min familj. Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra.

Annars så har jag haft en spektakulär kväll ikväll. Jag vet inte om det är olagligt att tjuvringa på dörrklockor men även om det är det så är det värt det. Jag och två anonyma kompisar (ifall att det är olagligt) var ute och åkte bil medans vi spelade absolute musik 99 på hög volym när någon av oss, okänt vem, kom på att busringa på någons dörr och sen köra därifrån.
Det var som om vi var tio igen, fast den här gången med bil och körkort. Vi körde runt och ropade till främlingar, allt ifrån "Hej! är det där en matlåda? Har du kebab däri"(Det var det och det hade han) till "Pingstkyrkan är för bögar"(Ett påstående som jag tycker är väldigt roligt). Så bensin för femtikronor och en tio år gammal cd-skiva var roligare än vad alkohol någonsin skulle kunna vara. Hoppas bara jag inte blir beroende.

Hej, ni ska bara veta vilket äventyr jag var med om igår.
Jag åkte ifrån Östersund igår vid tre på dagen. Allt gick som det skulle och jag var framme på Arland vid halv sex. Jag var ganska hungrig så jag funderade på om jag skulle äta på Alfredos elller Pizza Hut. Det blev Alfredos eftersom man kan få påfyllning av maten om man är mer hungrig.
Jag stod i kön och försökte bestämma om jag skulle äta pizza eller kyckling, och med tanke på att jag gick dit för att få påfyllning så frågade jag om det även gick att få påfyllning när det gällde pizzan. Då sa personen i kassan att jag kunde äta pizza och sen få fylla på med kyckling, men sammtidigt så antydde personen att jag knappast skulle klara av det. Och tjurskallig som man är så tryckte jag i mig pizzan och gick tillbaka för påfyllingen. Men då stod det en annan person i kassan så jag bad om en liten portion, men han kände väll sig givmild och lastade på ordentligt. Sen när jag gick tillbaka och satt mig så kunde jag ju inte låta så myckte mat som jag typ hade betalat för gå till spillo.
Så jag pressade i mig nästan hela portionen med kyckling och pasta och därigenom åt mer än vad jag förmodligen någonsin har gjort till middig.
Efter den bragden staplade jag mig iväg till en soffa för att smälta maten. Det var lättare sagt än gjort. Jag kunde varken sitta eller ligga, så jag halvsatt och kved i ca 30 minuter innan jag kunde komma upp för att röra på mig igen.
Jag hade fortfarande två och en halv timme kvar tills klockan var nio och mitt plan skulle gå, så efter en kort promenad gick jag in i en pocketshop för att titta lite på sortimentet. Där såg jag att de hade en bok som en bekant till mig hade rekomenderat varmt, det var en bok om dejting så det var väll inte riktigt min genre men det var en bestseller så den kan väll inte vara så dålig, tänke jag.
Jag gick tillbaka till soffan där jag hade suttit innan och började läsa. Det var en rätt så intressant bok så jag läste och tittade på klockan med jämna mellanrum. Fem i åtta, en dryg timme innan mitt plan skulle lyfta så tänkte jag börja röra på mig. Jag stängde igen boken och tog upp biljetten för att dubbelkolla "Arland - Visby 20:00".
Helvete tänkte jag och sen började jag springa, från Skycity och till terminal två på fem minuter efter en sån middag tycker jag själv var en väldigt imponerande tid. Det tyckte inte Gud, jag missade planet med några minuter.
Så jag fick ringa runt och förklara min situation, så jag blev inbokad på nästa flyg som inte gick förens nästa morgon och så bokade de in mig på ett hotell inne i Arlanda stad.
Jag har aldrig varit i Arlanda stad tidigare så jag bestämmde mig för att gå och fråga i receptionen om hur man tar sig dit, de hade stängt. Därför gick jag ut för att börja läsa på skyltarna om det stod nått. Efter fem minuter av tabelläsning så förstod jag fortfarande ingenting så jag gick in till en av biljettkassorna och frågade.
 
 - Hej, Hur kommer man till Arlanda stad? Frågade jag.
 - Jag vet inte men du kan kolla på skyltarna här ute. Svarade den gammla receptionisten.

Jag gick ut och fortsatte att inte förstå skyltarna i några minuter tills det kom en buss. Då sprang jag fram till den i hopp om att den kanske gick till Arlanda stad eller att chaffören visste något.
 
 - Hej, vet du hur man kommer till Arlanda stad? Frågade jag igen.
 - Ja, det går bussar ifrån hållplats nummer 14. Svarade den, av någon anlidning mycket irriterade, busschaffören.

Så jag gick och ställde mig vid hållplats nummer 14 och väntade. Nu började klockan bli ganska mycket så det var ganska kallt. Tjugo minuter senare när bussen kom så var det ännu kallare.

 - Hej, går den här bussen in till Arlanda stad? Frågade jag, lättad över att äntligen hittat rätt.
 - Nej, den går från hållplats nummer 18 eller 19 tror jag, det finns en skyllt där borta. Sa busschaffören.
 - Jaha, tack. Sa jag med en underton av grov irritation.

Så jag gick tillbaka och kollade på busshållplats nummer 18 och där stod det något om abbonerade bussar så jag tänkte att det kunde vara värt ett försök att ställa sig där. Det enda problemet var att det inte fanns någon station 18, det tog slut vid 17.
Jag bestämde mig att gå åt det hållet pilen pekade även fast jag såg att det uppenbarligen inte fanns någon station 18 åt det hållet. Men efter att ha gått några hundra meter, gått in i ett parkeringshus, gått upp två trappor, tagit yttligare en rulltrappa och gått ut igen så hittade jag station 18. Och det stod en bil som väntade på att åka iväg där, så jag sprang fram till chaffören.

 - Hej, Kör du till Hotellet Connect i Arlanda stad? Frågade jag med nyfunnet hopp.
 - Näe, jag kör till (Något annat hotell), men jag tror connect ska ha abbonerade bussar från någonstans. Svarade taxichaffisen.
 - Jaha, vet du varifrån? Frågade jag hoppfullt.
 - Nä, men ring hotellet och fråga. Svarade hon som om det var självklart, vilket det kanske var men ändå.

Så jag var på väg tillbaka när jag ringde hotellet.

 - Hotell Connect, det går bra nu. Svarade någon kvinna efter någon minut i kö.
 - Hej, jag heter Magnus Johansson och jag är inbokad hos er ikväll. Hur tar jag mig ifrån Arlanda till hotellet? Frågade jag.
 - Det är bara att du tar en av våra abbonerade bussar. Svarade även hon med självklarhet i rösten.
 - Var går den ifrån då? Frågade jag med klar irritation i rösten.
 - Hållplats nummer 18, nästa buss går klockan elva. Svarade hon.

Jag tackade för hjälpen och började gå tillbaka till hållplatsen. Och efter 30 minuter i kylan så kom äntligen rätt taxi.

Allt gick som på räls efter det. Taxi till och från hotellet och ett fint rum att sova i. Det var en riktig upplevelse, jag vet inte om jag vill göra det igen men men, det kunde ha slutat värre. Nu är det för sent och jag är för trött för att korrekturläsa men ni får ha det så trevligt till nästa gång.

Mvh // Magnus

Hej!
Jag satt och funderade på om jag skulle skriva lite i bloggen för en tjugo minuter sen och innan jag gör det så brukar jag faktiskt gå in och läsa min systers blogg för att få lite inspiration(berätta det inte för henne). Men nu så var det något fel på bloggen så det kom inte upp någon text. Därför gick jag in på min blogg för att kolla om texten var försvunnen där också, men icke då. Så jag började läsa lite av mina inlägg och det har jag faktiskt aldrig gjort förut. Jag skriver mest bara. Men det var faktiskt en riktig upplevelse. Jag skriver inte bara bra, jag skriver otroligt bra. Nu när jag ändå sitter och är ego centrisk så kan jag ju nämna att jag har gått och blivit känd! Förstasidan på Gotlandstidningen.

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4778355

Nä, nu måste jag tona ner lite på självgodheten innan ni börjar irritera er på mig. Jag funderade lite löst på att köpa en lägenhet i Luleå men det blir nog studentbonde till att börja med. Jag tror att det kan vara nyttigt, förhoppningsvis så hamnar jag med trevligt folk. Då kan det nog rent utav bli riktigt skoj.

Nu ska jag nog läsa lite mer på bloggen.

Mvh // Magnus

Hej vänner!
Jag måste erkänna något lite pinsamt. Jag har gått och blivit en facebookare, jag gav in för påtryckningarna och nu så är jag en vän-räknare jag också. För att vara ärlig så är det inte hemskt, jag har säkert varit inne tio gånger på fyra dagar men det borde nog lunga ner sig snart hoppas jag.

Äntligen har jag lov, det är den första långa ledigheten jag har haft sen jag ryckte in, fem veckor! Nu fick jag säkert många sura skattebetalare emot mig men det var det värt för att få skryta lite.
Jag får vara ledig både på nyår, julafton och min födelsedag. Hur tur har inte jag?! Iochförsig så kanske jag slösar bort lite av lovet genom att gå på skolan men jag vill spendera min tid med min gullepluttis så det får gå, annars så skulle jag förmodligen bara sova bort det ändå.

Nu så är det så gott som bestämt att jag och min pluttegullegris ska flytta till Luleå. Förmodligen så åker jag dit först och så kommer hon efter.
Det kommer att bli storslaget, jag kommer att ha "sparat dagar" i över ett år så vi kommer att få en finfin lägenhet. Det enda är väll att det är långt norrut och min sötnos tycker att det är kallt som det är här, jag får försöka övertala henne med ett leende och en varm jacka. Hon vill gå civilekonom med internationell inriktning och jag tror det är en jättebra linje, iochförsig så vill hon jobba ett tag först, så jag ska försöka hitta nått jobb åt henne i Luleå. Det var ett av vilkoren för att hon skulle följa med, telefonkatalogen nästa.

Jag hoppas att ni har det bra allihopa

MVH // Magnus

Hej!
Nu var det några veckor sedan jag skrev något, även fast jag har haft både internet och datorn med mig ut på gotland. Om jag ska skylla på något så är det för att jag har haft lite fritid. Det är nämligen så att den gamla besättningen på min båt har muckat nu.
I förrgår så var det muckmiddag, det blev en riktig partajkväll. jag drack inte så mycket men kvällen slutade ändå med att jag blev indragen i duschen efter att ha blivit rakskummad. Jag kan rekomendera att duscha i finkläder, det var det roligaste jag har gjort på länge. Jag kommer att sakna de tokiga jävlarna

För att vara ärlig så är jag otroligt fascinerad över min blogg. Jag skapade den för över 3 månader sedan och jag har alltid haft minst en person per dag som har varit inne, det är otroligt.
För att slänga lite matte på er, som jag tycker är så roligt så har jag 22 inlägg sammanlagt, dvs ca 22 timmar skrivande(förmodligen mer än vad jag någonsin har gjort på något annat enstaka projekt) men det som är så otroligt upplyftande är att jag, enligt mina beräkningar har blivit läst i över 300 timmar!
Det betyder att det jag har skrivit har blivit läst mer än allt annat jag har läst sammanlagt, på så sätt skulle man(jag själv iallafall) kunna kalla mig för en författare och för att avsluta denna tankegång utan någon som helst poäng så är det väldigt coolt.

Allt man egentligen behöver för att blogga är dötid. Innan jag ryckte in så hade jag mer dötid än sömn, vilket ledde till en jeklarns massa (relativt) bra inlägg, enligt mitt tycke.
När man måste planera in när man ska skriva så blir jag iallafall inte nöjd med det jag skriver, jämfört med om jag kan sitta och flumma fritt utan tidsramar. Nu sitter jag till exempel på min pluttesnuttis skola med minst två timmar till godo. Misstolka mig inte nu, jag sitter inte och säger att det här är bra bloggning.

Jag klar med min grundutbildning, det är både roligt och mindre roligt. Jag kommer få åka till Gotland och komma ut på båten vilket är roligt men det betyder också att jag måste lämna alla de som jag har lärt känna de senaste månaderna vilket är mindre roligt, men jag fick iallafall en avtackning som hette duga i fredags.

Det var nämligen så att jag ställde upp i ett val för några veckor sedan, fyra utav 400 värnpliktiga skulle väljas ut för att åka på värnpliktskongressen så jag anmälde mig frivillig. Så det blev val och det stod mellan mig och två andra (för er som är lite snabba så har ni redan räknat ut att alla skulle bli valda, men det skulle ändå vara val så att det är "demokratiskt riktigt").
Förra veckan fick jag veta att jag hade blivit vald (wow!) och att kongressen skulle inträffa på måndagen den 27:e, vilket ställde till med lite problem för det var den sista dagen hela plutonen skulle träffas. Jag bet i det sura äpplet och bestämde mig för att medela det på plutonens timme, jag var lite nervös för jag viste inte hur de skulle reagera, jag tippade på några förvånade suckningar och något "synd Mange" från folkhavet.
När de kom fram till punkten övrigt på dagordningen så räckte jag halvosäkert upp handen.

 - Jag ville bara säga att jag vann i valet och..
Mer hann jag inte säga innan jag överumplades av applåder och tjut, det tog säkert en minut att tysta dem så att jag kunde fortsätta (De trodde att det bara var en som kunde vinna och jag kände inte för att rätta dem, hehe).
 - Ja, tackar. Det enda som är lite tråkigt är att jag inte kommer tillbaka, för kongressen är nästa måndag.
Då var det någon som föreslog att jag skulle ställa mig längst fram så att alla skulle kunna komma fram och säga hejdå när plutonenstimme var slut.
Jag sa att jag skulle ställa mig vid dörren så kunde jag säga hej när de ändå skulle ut. När det var slut så gick jag till dörren och sträckte fram handen när den första personen kom dit, men då fick jag en kram istället och så kom nästa som också gav mig en kram sen blev det så att alla utom 3-4 stycken gav mig kramar. Sammanlagt fick jag säkert 100 kramar den dagen. Inte så pjåkigt att göra det intrycket på tre månader för att vara mig...

Bara så ni vet så röstade jag inte på mig själv, jag tyckte det var oetiskt.

Till nästa gång, hadet.

Idag har jag sovit i säkert 15 timmar, iochförsig så blev jag väckt för att skjutsa min pluttis polare vid halv fyra. Jag var knappast entusiastisk när vi satte oss i bilen och det var frost på hela framrutan och jag inte kunde hitta vindruteskrapan. Men med fullt sprut på varmluften så blev det nästan behagligt och frosten försvann efter några minuter.

Nu är det snart höst, om det inte redan är det. När jag kom hem i torsdag så såg jag en person som hade sin höst/vinter jacka på sig och jag blev så avundsjuk. Jag kan inte ta på mig min jacka för det är mycket varmare söderut där jag håller till och då ser jag galen ut om jag har den på. Jag får väll kompromissa och köpa en snygg mössa istället...
Hösten är utan tvekan min favorit årrstid. Igår när jag och min pluttis gick ut så doftade det så underbart höstigt, jag var tvungen att stanna för att bara stå och lukta ett tag.

Imorgon ska jag förmodligen beställa en dator, det är så praktiskt plus att jag har fått veta att bevakningsbåten jag ska vara på nyligen har fått trådlöst internet.

Ni får ursäkta att jag hoppar mellan så många olika ämnen, jag är bara lite tankspridd idag. Nu ska jag slappa ett tag, hej då.

Nu så är jag klar med min GSU, grundsjömans-utbildning. Det visade sig att man inte fick så pass mycket fritid som jag hade hoppats och jag kan bara beklaga bristen på inlägg. Nu så ska min BU, befattningsutildning, börja och jag har hört att den är slappare. Dessutom så funderar jag på att investera i en bärbar dator, snorrik som man är. Jag sitter på mammas nya Eee dator och är mäkta imponerad, jag anstränger mig mycket för att inte klicka på "beställ nu"-knappen på pricerunner, jag måste åtminstånde sova på saken.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det är så mycket som jag inte har rapporterat och nu är det bara för mycket för att jag ska veta var jag ska börja.
Jag funderade på livet i söndags. Jag har i stort sett en plan för mitt liv. Lumpen, universitet, jobb(kanske utomlands), fru och barn, pension och till sist förmodligen dö. Ju längre bort i framtiden destå vagare blir det. Men de närmaste åren har jag ganska "uttänkta" med lumpen och sen civilingenjöreriet men när jag satt där på Arlanda, ovanför nedgången till tågen där jag har spenderat så många timmar av mitt liv, så tänkte jag "Vad i helvete gör en civilingenjör?! Jag ska spendera fem år på att bli något som jag inte ens vet vad de gör och om jag gillar det..." Jag har frågat en del personer om vad de gör men ingen har något ordentligt svar, det enda jag har fått fram är att de tjänar äckligt mycket pengar om man hamnar på rätt ställe, inte mig emot men det känns lite som om jag har "sålt min själ till djävulen". Det jag funderar på är om jag ska söka till civilingenjör med kinainriktning för att då lär jag mig iallafall något som jag tycker verkar spännande och jag vet vad det är, men det känns också lite motigt för jag är ingen höjdare på språk som ni förmodligen har upptäckt. Varför kan inte jag vilja bli något speciellt typ en läkare eller advokat? Allt är så mycket lättare när man har något att sträva efter.

Jag får fundera vidare på livet & co så får vi se om jag kan låna den här lilla leksaken för att blogga mer i helgen. Nu ska jag prata med min pluttis för att sen sova, godnatt.